Från vattenkraftverken i norr till Smygehuk i söder slingrar sig kraftledningar med förgreningar ut i landet i ett finmaskigt nät. Dessa transportleder började byggas i början av förra seklet, ofta med stor möda genom ödemark och oländig terräng. Det är en imponerande infrastruktur, som vi kanske inte ägnar så många tankar när vi sätter kontakten i väggen, men den har betytt lika mycket för välståndet som våra vägar och järnvägar.


Idag är det svenska elnätet cirka 62.000 mil (= 15,5 varv runt jorden) varav 26.000 mil är jordkabel och 36.000 mil luftledning.

Elektrifieringen av Sverige började tidigt, redan i slutet av artonhundratalet fick vissa städer elektrisk belysning. När sedan vattenkraften började byggas en bit in på nittonhundratalet växte ett stamnät fram för den el som skulle transporteras från kraftverken.

Ett av de mera kända vattenkraftverken från denna tid är kraftverket i Porjus. Detta stenpalats långt in i ödemarken byggdes med enorma svårigheter mellan 1910 och 1915. Anläggningsarbetarna fick den första tiden, innan järnvägen kom, vandra med verktyg och förnödenheter de 50 kilometerna från Gällivare. Med samma möda drogs ledningsnätet (läs järnvägen) för att i första hand förse malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen med elektricitet.

Det var emellertid inte förrän en bit in på femtiotalet som man lyckades komma på en teknisk lösning som gjorde det möjligt att transportera el över långa avstånd.

Världens första 380.000 voltsledningar togs i drift 1952
Denna elkraftens första riksvägbyggdes för att kunna leda strömmen de hundra milen från Harsprångets kraftverk, som ligger nära Porjus, till Mellansverige. Detta väckte stor beundran hos världens tekniker. Nu kunde växelström sändas i tre faser i ledningen på 25 meter höga stolpar genom landet.

Idag består stamnätet av 15.000 kilometer högspänningsledningar. Ledningarna närmast de större kraftverken är kraftiga högspänningsledningar och ingår i stamnätet. Här har elektriciteten mycket hög spänning, 400.000 volt (400 kV).

Elektriciteten transporteras långa avstånd i stamnätet för att sedan ledas vidare i regionnätens ledningar med spänningar från 130- ner till 20 kV.

Innan elen förs in i regionnätet har den transformerats från spänningsnivån 220 eller 400 kV till regionnätens nivå. Elslukande industrier som smältverk och pappersbruk får oftast sin el direkt från regionnätet.

De lokala elnäten tar vid efter regionnäten, och skickar elektriciteten vidare till mindre industrier, hushåll och övriga användare.

Innan elen når våra vägguttag har den stegvis transformerats till 230 volt, den spänning vi har i våra hem.

Det finns 177 företag som äger elnäten i Sverige. Varje företag har inom sitt geografiska område ensamrätt att tillhandahålla elnätet till kunderna. Stamnätet har bara en ägare, det statliga affärsverket och myndigheten Svenska Kraftnät. Stamnätets kunder är nästan uteslutande de energibolag som äger regionnäten.

Tre nätbolag äger större delen av de svenska regionnäten.

Elbranschens samverkan vid elavbrott
Sedan några år tillbaka finns en utbredd samverkan mellan elnätföretagen vid storstörningar. Då går man samman och hjälper varandra vid svåra situationer. Den omfattande händelserapporteringen via Sveriges Radio har byggts ut rejält. Röjningsfrekvensen längs de svenska ledningsgatorna har dubblerats. Numera sker röjning vart fjärde år mot tidigare vart åttonde år.