Det elpris som vi betalar beror bara till en del av själva handelsvaran el, för vilken prisbildningen sker på den nordiska elbörsen Nord Pool. Det totala elpriset består därutöver av kostnader för transport av elenergin i elnäten samt skatter och avgifter.



Elpriset anges i öre per kilowattimme (kWh). En kWh räcker till att ha två 60 Watts glödlampor tända under åtta timmar. Elprisets utveckling sedan 1996 för tre typkunder (lägenhet, villa utan respektive med elvärme). Klicka på bilden för ett förstorat diagram i Pdf-format.

På den avreglerade elmarknaden som trädde ikraft den 1 januari 1996 och som öppnades på allvar den 1 november 1999 har elkonsumenten rätt att fritt välja elleverantör. Det elpris som en genomsnittlig lågspänningskund i Sverige betalar består ungefär till ca 40 % av denna konkurrensutsatta kostnad. Resten av elpriset består av kostnader för nätöverföring (ca 20 %) samt skatter och avgifter (ca 40%). Detta innebär att enbart skatter och avgifter år 2005 uppgår till totalt ca 1 200 kr per år för en lägenhetskund med en årlig elförbrukning på 2 000 kWh. Bor du i villa utan elvärme (årsförbrukning 5 000 kWh) eller i villa med elvärme (årsförbrukning 20 000 kWh) blir motsvarande kostnad ca 2 900 kr respektive ca 10 500 kr per år.

Vattentillrinningen till kraftmagasinen i Sverige och Norge är det som påverkar elpriset allra mest. Med mindre nederbörd stiger elpriset och när det regnar sjunker elpriset. Ytterst beror de stegrade elpriserna vid vattenbrist på att anläggningar med högre produktionskostnader måste tas i bruk. Efter det att elmarknaden avreglerades hade vi först flera mycket vattenrika år och följaktligen låga elpriser till kunderna. Därefter följde ett par år med dålig vattentillgång och höga elpriser. Nu är vattenmagasinen i Norden återställda till normalt läge, vilket har medfört att elpriserna faller för närvarande.

Kostnaden för nätöverföring beror på var i landet kunden bor och på boendeformen. Statens Energimyndighet har bl.a. till uppgift att granska priset för nätöverföring.

Skatterna som den slutlige kunden betalar är dels en punktskatt, dels moms med 25 procent på totala elpriset inklusive punktskatten. Den totala skattesituationen i Sverige beskrivs nedan.

Energiskatter på el i Sverige
I Sverige tas skatter och avgifter ut dels vid produktion av el (fastighetsskatt, skatter och avgifter på bränslen eller utsläpp till atmosfären, skatt på kärnkraft), dels vid konsumtion av el (i huvudsak energiskatt och moms, men också i form av avgifter för bl.a. hanteringen av elcertifikat och myndigheters finansiering). Därutöver betalar kraftföretagen statlig inkomstskatt (bolagsskatt 28% på resultatet före skatt) i likhet med alla andra företag.

Den 1 maj 2003 infördes ett system med elcertifikat för förnybar el. Systemet ersätter det tidigare statliga stödsystemet för förnybar elproduktion. Energikällor som berättigar till elcertifikat är vindkraft, solenergi, geotermisk energi, biobränslen, vågenergi, viss vattenkraft samt torv. Varje elanvändare är tvungen att köpa en viss kvot/procentdel elcertifikat av sin totala förbrukning. I de flesta fall sköter elleverantören hanteringen av elcertifikaten och tar sedan betalt för det av elanvändaren (kunden) genom att debitera avgiften på elräkningen.

En avtrappning av den s.k. "miljöbonusen" till vindkraftverk inleddes år 2004 och för år 2005 uppgår den till 9 öre/kWh för landbaserad vindkraft och till 16 öre/kWh för havsbaserad vindkraft.

Skatter och avgifter på produktionsnivå
El producerad i kärnkraftverk har beskattats sedan år 1984 och var från början en produktionsskatt. Under år 2000 omformades den till en effektskatt och uppgår f.n. till 5514 kr/MW termisk effekt, vilket genomsnittligt sett motsvarar ca 2,7 öre/kWh.

För kärnkraftsproducerad el tas också ut en avgift om 0,15 öre/kWh enligt den s.k. Studsvikslagen för att täcka kostnader för Studsviks tidigare verksamhet. För att finansiera framtida kostnader för använt kärnbränsle m.m. tas avgifter ut som är individuella för varje kärnkraftanläggning. Dessa avgifter motsvarar som vägt genomsnitt för svensk kärnkraft ca 0,6 öre/kWh. Dessutom måste reaktorinnehavarna ställa säkerheter till staten, individuella för varje verk.

Kväveoxidavgift betalas för utsläpp av kväveoxider (NOx) från alla stora förbrännings- anläggningar. Avgiften är 40 kr per kg utsläppta kväveoxider. Merparten av inbetalda avgifter återbetalas av staten till de avgiftsskyldiga i proportion till deras andel av den sammanlagda nyttiggjorda energiproduktionen.

Svavelskatt utgår med 30 kr per kg svavel vid utsläpp av svaveldioxid vid förbränning av fasta fossila bränslen och torv. För flytande bränslen är skatten 27 kr per kubikmeter för varje tiondels viktprocent svavel i bränslet.

Koldioxidskatt och energiskatt för bränsle utgår i princip inte för framställning av skattepliktig el. Vid användning av fossila bränslen i produktionen hänförs dock en viss del schablonmässigt till obeskattad intern elförbrukning och som därmed beskattas.

Bränsle för el- respektive värmeproduktion i kraftvärmeverk fördelas i beskattnings- sammanhang i proportion till respektive slag av produktion. För det bränsle som hänförs till värmeproduktion medges avdrag för hela energiskatten och 79 % av koldioxidskatten.

Skatter och avgifter på konsumtionsnivå
Beskattning av elektrisk kraft vid leverans till slutanvändare infördes redan 1951. Skatten är differentierad beroende på vem som konsumerar elkraften och var i landet den konsumeras.

Energibeskattningen omstrukturerades i samband med den stora skattereform som genom- fördes under 1990 och 1991. För beskattningen av el innebar reformen en skattesänkning. Skattebelastningen på el som förbrukades inom tillverkningsindustrin minskade således. På den el som konsumerades av hushållen tillkom däremot moms under år 1990, vilket innebar att hushållens sammanlagda skattebörda för el ökade. Punktskatten på el ingår även i beskattningsunderlaget för moms. Det tas således ut skatt på skatt. Från och med den 1 januari 2005 uppgår energiskatten på el för flertalet svenska hushållskunder till 25,4 öre/kWh och till 19,4 öre/kWh för boende i vissa kommuner i norra Sverige.

En ny energiskattereform genomfördes 1993 och den innebar att den allmänna energiskatten på el slopades för den el som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller vid yrkesmässig växthushållning medan den ökade för övriga konsumenter. Fr.o.m. den 1 juli 2004 slopades nollskatten för dessa och uppgår nu till 0,5 öre/kWh.

Samtidigt som nollskattesatsen slopades för industrin och växthusodlarna ändrades det tidigare återbetalningssystemet för jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet på så sätt att återbetalning av elskatt nu medges för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och ett belopp beräknat efter skattesatsen 0,5 öre/kWh. Återbetalning medges endast för den del av skillnaden som överstiger 1 000 kr per år.



Den 1 juli 1993 infördes en avgift vars syfte är att täcka Elsäkerhetsverkets kostnader för övervakning av elsäkerheten. 1996 infördes en nätövervakningsavgift som skall finansiera Nätmyndighetens verksamhet och 1997 infördes en elberedskapsavgift som finansierar Svenska Kraftnäts arbete med att öka elsystemets uthållighet i krig.

Avgifterna som fastställs av regeringen betalas in till Elsäkerhetsverket en gång per år av nätägarna som i sin tur tar in avgifterna via elfakturorna från konsumenterna.

För år 2005 är elsäkerhetsavgiften 6 kr/lågspänningsabonnemang (lsp) och 500 kr/högspänningsabonnemang (hsp), nätövervakningsavgiften är 3 kr/lsp och 600 kr/hsp och elberedskapsavgiften är 45 kr/lsp och 2 477 kr/hsp. Därtill kommer moms på nätövervaknings- och elberedskapsavgifterna, som är en del av nätavgiften, medan elsäkerhetsavgiften skall tas ut direkt av kunden utan moms.

Sammanlagda skatteintäkter från elförsörjningen
Sammanlagt drar skatter och avgifter på produktionsnivå in ca 2 900 miljoner kr på ett år till staten. Punktskatter på konsumtionsnivå bidrar med ca 17 100 miljoner. Tillsammans med momsintäkter och myndighetsavgifter på ca 9 800 miljoner blev de sammanlagda skatteintäkterna från elsektorn ca 29 800 miljoner kr år 2004.